Jobbtrender 2016

Tidningen Chef beskriver nya jobbtrender 2016. Under rubriken ”Nya förväntningar på ledarskapet” är att en trend – att det ställs ökade krav på chefen som inspiratör och samarbetspartner.
Nytt? Tja …
De senaste 10 åren  har det i Universums undersökningar där studenter får ranka de mest attraktiva arbetsgivarna tjatats om detta – att attraktiva företag har chefer som samarbetar och inspirerar sina medarbetare.
Och jag i min tur tjatar om medarbetarna. Det krävs nämligen två för en tango.
Den nya trenden kanske istället borde vara att cheferna ska – inte bara inspirera- utan även ge medarbetarna konkreta verktyg för att utvecklas så de kan dansa med. Naturligtvis är det bra med en inspirerande och samarbetande chef, men ytters äger varje medarbetare själv sin inspiration och sin förmåga till samarbete. Det chefen borde bli bättre på är därför att lära sig förlösa den fulla potential som varje medarbetare har genom att ge dem verktyg för att utvecklas och växa. Först då kan samarbetet fungera.
Ensidigt samarbete har väl aldrig fungerat.
Eller …

Grupputveckling och medarbetarskap hand i hand

Grupper består av individer (medarbetare) och individer utvecklas i hög grad genom reflektion. Reflektion handlar om att börja förstå varför man tänker och handlar som man gör. Det skapar en brygga mellan våra tidigare erfarenheter och vår vilja att tänka nytt och utveckla oss. Orsak och verkan blir tydligare för oss. Varför händer det här? Vad gör jag och varför? Vad händer med mig i gruppen? Hur utövar jag mitt gruppmedlemskap egentligen?
På arbetsplatsen och i gruppen utövar gruppmedlemmarna medarbetarskap. Medarbetarskap står för hur medarbetare hanterar relationen till sin arbetsgivare, till det egna arbetet och till sina arbetskamrater samt gruppen. Medarbetarskap är något som alltid förekommer, oavsett om det är bra eller dåligt, på samma sätt som medborgarskap definieras av att man är medborgare, men inte nödvändigtvis en bra medborgare. I förlängningen innebär detta att gruppmedlemmarna måste reflektera, diskutera, utmana, till och med våga att konfrontera var och ens medarbetarskap i gruppen.
När kunskaper och insikter växer fram och utvecklas hos individerna mognar även gruppen. Därför går utveckling av grupper och medarbetarskap hand i hand.

Du kan läsa mer i min nya bok Huset – Grupputveckling i praktiken

Inte bara en bok, nästan en julklapp

husetgrupp.se
Min tanke med boken har varit att skapa ett ett verktyg för dig i ditt arbete med att utveckla trivsamma och produktiva grupper. Därför finns en hemsida kopplad till boken.

Huset : grupputveckling i praktiken
Där kan du läsa mer om metoden Huset, men också göra en snabbtest: Hur mår din grupp? Samt inte minst ladda ner de övningar och checklistor som finns i boken, nästan som en julklapp.
Och med detta får jag passa på att önska en GOD JUL och ett Gott Nytt År!

Yin-Yang och Grupputveckling i praktiken

Huset : grupputveckling i praktikenAtt skriva en bok är inget mot att få ut den särskilt om man råkar ha fel produktionsbolag. Allt som kan gå fel har gått fel. Och ovan på allt levererar tryckeriet 2000 böcker med fel i bindningen. Sidnumren lever sitt eget liv. Alla 2000 böcker måste makuleras. Därför har du fått vänta och vänta och vänta …
Men jag får väl tro på balans. När boken väl kommer ut så blir det succé. Yin och Yang du vet.
Hur som helst boken finns nu att förbeställa hos näthandeln Bokus eller Adlibris

Grupputveckling i praktiken – snart i mål

Ibland tar saker och ting längre tid än man trott. Men så plötsligt flödar ljuset. Och det är inte tåget som kommer rusande, utan slutet av tunneln. Så har det varit med min kommande bok Grupputveckling i praktiken. Två steg framåt, ett steg bakåt. MEN nu ligger texten äntligen för layout, sedan korrektur och därefter TRYCK. Räknar med att den kommer att finnas i handeln den 1 december. Men man vet ju aldrig. Tre steg framåt och ett halvt bakåt kan det alltid bli i sista stund.

Grupputveckling i praktiken är en bok med fokus på ”hands on”. Så här gör du – punkt slut – om du vill utveckla en framgångsrik grupp.
Håll ut!

Motiverande chefer inte lösningen

Många medarbetare har arbetet som ett sätt att försörja sig på. Det är fakta. Vi åker till jobbet för att göra ett hyggligt jobb. På fredagen är det många av oss som pustar ut och till och med uttalar orden: ”Nu ska jag leva”.

Nu ska jag leva. Stopp och belägg!

Vi har bara ett liv och det tickar hela tiden. Livet går inte att slå av och på. Det du säger till dig själv är: ”Nu ska jag göra saker som engagerar mig mer, saker som får mig att känna att jag lever. Saker som gör att jag känner energin, flödet, elektriciteten, engagemanget strömma genom kroppen”.

Men varför saknar så många av oss ett engagemang?

Jag tror att svaret ligger i en fråga: Vem behöver människan?

Hur jag än bläddrar i mitt kunskapskartotek kan jag inte nämna någon annan varelse som behöver människan. Visar jag sedan bilder på näthinnan ur mitt inre bildarkiv med fokus på havererade ryska kärnkraftverk, skövlade regnskogar, algblomning, smältande polaris och oljeskadade sjöfåglar får jag en stark känsla av att både Moder jord och övriga innevånare skulle tycka att det vore skönt att bli av med oss. Kanske är det just detta som gör att många av oss måste kämpa med sitt engagemang. Vi har inte ens en given funktion eller given mening. Vår yttersta utmaning här på jorden är att ge oss själva motivation för vår egen existens.

Engagemang är enligt mitt synsätt en ”drivkraft”. Du kan kalla den många olika saker: energi, kraft, elektricitet, omtanke, kärlek, magnetism, flöde eller rörelse. Vad du än väljer är det den kraft som förvandlar din mening till handling.

Om vi kan enas om att engagemang är en drivkraft, något jag känner, ligger det i sakens natur och fråga sig: Vad är den drivkraft mot? Och det är nu det börjar bli krångligt. Låt oss leka med tanken att du som jag brottats ett tag med tanken: Vem är jag? Bitarna har fallit hyggligt på plats. Vi har förstått lite mer om vår personlighetstyp och hur vår barndom har påverkat oss. Nu trodde vi att vi skulle kunna pusta ut ett tag, men ”poff” som gubben i lådan hoppar det genast upp nya frågeställningar: Vad vill jag? Vad vill jag uppnå? Varför är jag här? Vad är viktigt för mig? Vad glöder jag för? Skulle jag göra det här jobbet även om jag inte fick betalt för det?

Problemet är att du måste svara på frågorna för att få kontakt med ditt äkta engagemang. Därför är det också ytterst du själv som äger ditt engagemang. Ingen chef kommer någonsin att ge dig svaret eller lösningen på varför du är här. Bara du själv kan finna svaret!

Det bästa av allt är att vägen till ditt engagemang redan finns inom dig som ett frö. Det gäller bara att vårda det, låta det växa och slutligen våga svara på den längtan du har inom dig. Då väcks ditt engagemang.

Man, vi och dom

Som konsult hör jag ofta både medarbetare och chefer som pratar om ”man”, ”vi” och ”dom”.

”Man kunde nog vara lite mer öppen mot varandra.”
”Vi är nog lite misstänksamma mot det nya här.”
”Dom borde ändra på sig.”

Jag får en känsla av att många av oss har en inneboende förmåga att vilja gömma oss bakom ett namnlöst kollektiv.

Varför gör vi på detta viset?

Jag kan inte komma på något annat svar än att det beror på ett (omedvetet) och enkelt sätt som vi tar till, lite var till mans, för att slippa agera.

Ännu värre!
Ofta hör jag människor säga:

”Om bara chefen vore annorlunda så …”
”Om bara de där medarbetarna kunde börja … så …”
”Om jag bara vann …så …”
”Om bara min fru/man kunde ändra sig så …”

Det som finns ”där ute” måste förändra sig innan jag kan förändra mig.

Varför tänker vi så?

Problemet är att du inte har någon makt att förändra det som finns ”där ute”. Det som händer när du tänker på det sättet är att du ger det som finns ”där ute” makt att kontrollera dig. Det som finns ”där ute” måste förändra sig innan du kan göra något … men du har ingen makt över det som finns ”där ute”.

Varför gör vi på detta viset?

Barn kan jag förstå, men vuxna röstberättigade män och kvinnor förundrar mig. Vad är det vi har missat i skolsystemet, i uppfostran eller i den sociala spegeln mellan oss när vi lite var till mans inte förstår att startpunkten för allt förändringsarbete börjar inom oss själva.

Om jag verkligen vill utveckla min hemmasituation, mitt arbetsliv, min man, min fru så måste jag arbeta med det enda jag verkligen har kontroll över – mig själv.

Så om du vill vara en ansvarsfull medarbetare, en god äkta man, en människa som inte gömmer sig bakom ett kollektiv, en god mamma/pappa, en bra chef, en pålitlig vän, en människa som undviker det negativa och ser det positiva, en som vill ha mer frihet på jobbet eller skapa ett öppnare kommunikationsklimat så måste du börja med dig själv.