Monika Elling avgår

Monika Elling, Poolias vd avgår efter att ha tagit bottenrekordet för hur en chef ska vara i tidningen Chef.
Jag har sagt det förut och säger det igen. Kanske finns det även några medarbetare som ska fundera på om de har någon del i eländet. Ja menar, hur många medarbetare har under resans gång talat om vad de skulle vilja ha istället av Monika? Hur många har haft civilkurage och konfrontera henne? Om kvinnan inte är psykopat så lyssnar de allra flesta chefer på sina medarbetare om de vågar stå upp.
Så hur många av er på Poolia har sagt ifrån?
Man brukar ju säga att det inte är ens fel om två träter.

Eller …

4 reaktion på “Monika Elling avgår

  1. Jag tror du slår huvudet på spiken! När jag läste om det här fallet var det slående hur mycket i hennes beteende som för tankarna till just psykopati. Och läser man om testet så tycker jag att det framgår tydligt att många anställda HAR framfört kritik mot henne. Dessutom verkar hennes inkompetens ha varit så outsägligt låg att inga anställda i världen skulle kunna få en normalt fungerande människa att sjunka så lågt, även om jag i princip köper din tankegång. Har man någon som helst självinsikt så avsäger man sig sin post innan arbetsplatsen hunnit degenerera så djupt som Poolia verkar ha gjort. Så det rör sig nog om en person med just psykopatiska drag.

  2. Hej Thomas!
    Tack för din kommentar.
    Monica vet jag inget om, min poäng var att även medarbetarna på Poolia ska fundera över sin roll när verksamheten går dåligt och vd inte fungerar. Rent generellt kan jag säga att allt är inte alltid som det ser ut. På arbetsplatser uppstår ibland något som inom dynamisk gruppsykologi kallas projektiv identifikation. En process där gruppen projicerar dåliga/svaga sidor av sin identitet som grupp på en person. Personen som inte allt för sällan är en chef utsätts för ett interaktionellt tryck som leder till att personen lever upp till de föreställningar som är projicerade. De svaga/dåliga/onda sidorna hos gruppen uppfattas i en sådan process som tillhörande den personen. Den här processen kan vara så stark att duktiga balanserade ledare plötsligt börjar bete sig i enlighet med de projicerade föreställningarna.
    En generell regel när saker och ting blir som på Poolia är att titta på de tre fingrar som alltid pekar tillbaka mot mig själv när jag i hastigt mod pekar finger åt någon annan.

  3. Hej! Jag är bekant med projektiv identifikation, är själv klinisk psykolog. Jag köper som sagt i princip din tankegång och håller med om att grupprocesser är oerhört kraftfulla, har själv sett många exempel på det. Likväl kan man inte bortse från individfaktorer, och jag skulle nog vilja hävda att många av de beteenden som beskrivs i utvärderingen av Monica Elling i nämnda chefstest är så extrema att det blir svårt att se dem som ett resultat av grupprocesser. Och även om så vore fallet så vore det outsägligt omdömeslöst att fortsätta sitta på en chefspost där man har en så dålig relation till sina anställda, man borde inse att det är omöjligt att styra skutan på ett vettigt sätt.
    Det är naturligtvis bekvämt att som chef skylla på sina anställda om relationen till de anställda är dålig, jag tycker man skall vara försiktig med den förklaringsmodellen.

    • Hej Thomas!
      Man ska nog vara försiktig med alla förklaringsmodeller. Har du läst Jon Ronsons bok, The Psychopath Test? Jag tycker att den är både intressant och rolig.
      Läs och begrunda.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *