”Mitt första blogginlägg måste vara något alldeles extra” satt kraxande på axeln. Inte ens en RedBull, startmotorn i mitt skrivande hjälpte. Efter femton minuter och minst lika många många delete lade jag ner.
Svaret kom med morgonposten, på ett reklamblad kunde jag läsa:
”Vi måste fortsätta tycka om människorna.
Ibland är det tungt.
Ibland är det patetiskt.
Det är inte alltid lätt.
Men det är alltid rätt.”
Vems raderna är vet jag inte, men de blev min första blogg.