Chefen leder. Medarbetaren följer. I chefsmyten finns inbyggt att ”personalen” behöver motiveras, coachas, ledas och styras för att göra ett bättre jobb. Medarbetarna definieras som problemet och cheferna som lösningen. Som medarbetare låter vi oss krympa och tror på att vår motivation finns utanför oss själva.
Att luta sig bakåt och säga som en medarbetare jag pratade med – ”Min motivation har en tendens att försvinna väldigt snabbt när ingen underhåller den” – kan vara lätt när chefen gång på gång kommer ilande för att coacha eller motivera.
Problemet är: om du väntar på att andra ska handla blir du objekt för handling. Andra kommer att handla för din räkning. Det leder inte mot dina mål och din utveckling.
För egen del vet jag bara två saker – att jag kommer att vara död en gång och att jag inte är död nu. Den enda viktiga frågan är vad jag ska göra mellan dessa båda punkter.
Det viktigaste för oss människor är att vi tar oss själva på allvar. Därför är en av de viktigaste arbetsuppgifterna som medarbetare att återta vår medfödda motivation från cheferna och bli vår egen kraftkälla på arbetsplatsen. Först då kan vi vara med och skapa en arbetsplats där vi är subjekt, inte objekt. Först då kan vi vara med och påverka arbetsplatsen i riktning mot vår egen utveckling och trivsel.
Det här är några av tankarna jag skriver om i min senaste bok ”chefen och medarbetaren” på Ekerlids förlag.