Många medarbetare och chefer hör jag säga ungefär följande under mina kurser: Jag har ingen balans, jag behöver leva inte bara arbeta.
Det måste ju innebära att de ser dessa två som motsatspar. Att arbetslivet är separerat från deras privata liv. När jag inte arbetar – Det är mitt liv. Och när jag arbetar: Är det någon annans liv?
Svaret finns i att bli mer engagerad, att fullt ut kliva in i det vi gör. Att vara levande fullt ut innebär att vara i balans oavsett var vi är.
Eller …
En ofta bortglömd aspekt av svaret är personligt ansvar.
Att ta ansvar för de val jag gör och vad de leder till. Och om valen inte ger mig den balans jag vill ha då kan jag välja annorlunda.
Varför kan vi jobba på en söndag men inte gå på bio på måndag kl 14?
Jag tror det beror på att kulturen stödjer att jobba mycket och när som helst, men att arbetsgivaren inte stödjer friheten att vara ledig när som helst. Och vi medarbetare är med på det av gammal vana.
Tack för din kommentar. Och upp till kamp mot ”gammal vana”.
mvh
Christer
Med utgångspunkten att tid är pengar, som de flesta människor idag ser som allmänt vedertagen, är min uppfattning att balans i livet blir vad du gör det till. Förmodligen kommer du aldrig att uppleva balans i livet om du har en inställning som i för stor utsträckning speglas av det som spelar roll idag, dvs. balans i livet. Balans är nämligen, enkelt uttryckt, ett begrepp som i sin egen definition inte klarar av flertalet aspekter. Idag när ingenting är antingen svart eller vitt håller det helt enkelt inte måttet. Vi människor yrar istället omkring för att hitta fler krokar i livets omklädningsrum för att skapa denna upplevda balans, detta gör vi bland annat genom att leva mindre i nuet och konsumera mera. Det vi hänger upp på krokarna har således inget värde utöver det materiella så istället för att överhuvudtaget spendera tid i omklädningsrummet bör steget tas till det som väntar utanför.
Att ta steget och leva livet på riktigt utan en artificiell balans bör i arbetslivet främst ske genom att ge medarbetarna möjligheten till att utforska vad de verkligen vill göra t.ex. genom arbetsgivarcirklar där medarbetare lättare kan byta arbetsplats utan att det kostar arbetsgivaren något.
Tack för din kommentar!
Jag håller med. Konkret arbetar jag även med möten där medarbetarna får utforska mer existentiella frågor. Intresset ökar och arbetsgivarna börjar inse att det är lönsamt.
Forskningsrapport efter forskningsrapport visar på att människors behov av mening i tillvaron är ett grundläggande mänskligt behov.
Enligt Bennis-Nanus undersökning gör 50 % av medarbetarna minsta möjliga för att hålla verksamheten löpande igång. Vi behöver inte vara några stora företagsekonomer för att inse att det finns en enorm potential i att börja följa upp själen på våra arbetsplatser runt om i landet. Känslan av att arbetet delvis är meningslöst kommer ur vår egen känsla om meningen med livet.
Ett lönsamt nyckeltal för alla inblandade bredvid andra produktionsdata att följa upp är: Hur mycket befinner sig medarbetarna i centrum av sin egen tillvaro?
Eller …