När jag påstår att medarbetare är fria själar som är ansvariga för sitt eget liv liksom organisationens framgång och motgång möts jag ofta av skepticism. Ibland till och med av ilska. Ibland verkar det som om människor bara vill ha mer betalt, fler förmåner och bättre chefer inte mer ansvar och delaktighet. Absolut inte höra talas om att de är fria individer med makt att skapa den arbetsplats de vill ha.
De slåss för sitt förnekande att frihet existerar.
Det som smärtar och gör det svårt är att vi, när vi börjar tänka, kommer ansikte mot ansikte med våra egna rationaliseringar för att passa in i mönstret på arbetsplatsen och i livet.
Ytterst handlar frågan om: Hur villig är jag att gå min egen väg istället för att bara anpassa mig till andras uppbyggda strukturer.
Eller …