När du lyfter pekfingret för att peka på andra är det alltid tre fingrar som pekar tillbaka mot dig själv. Jag vill nog påstå att detsamma gäller din önskan om bra medarbetare.
Att vara chef och leda människor innebär att ha tydliga och äkta relationer till sina medarbetare. Innan du som chef kan skaffa dig sådana relationer måste du först bottna i dig själv: Bestämma dig för vem du är, efter vilka värderingar du skall leva ditt liv och hur du vill agera som chef och ledare, din ledningsfilosofi.
Detta har mer att göra med din attityd, ditt självförtroende och ditt sätt att tänka mer än att tillägna dig olika ledartekniker. Det handlar om att leva ut det du vill åstadkomma som en integrerad del av din personlighet. Gott ledarskap måste komma inifrån och ha sin rot i vår botten. På det sättet blir du en modell och din personlighet blir ett instrument för att hjälpa medarbetarna att utvecklas.
Som chef har du makt över två saker, dels över dig själv och dels över de förutsättningar du i din roll som chef kan ge medarbetarna för att hjälpa dem utveckla oupptäckta sidor hos sig själva. Detta är vad du har att ”spela” med. Naturligtvis kan du önska dig t.ex. mer kommunikativa medarbetare, men ingenting kommer att hända förrän du agerar genom att själv bli mer kommunikativ eller skapar förutsättningar för medarbetarna att utveckla och träna sin kommunikativa förmåga. Idealet är att aktivera både och.