Min utgångspunkt i arbetet med att utveckla verksamheter är att sätta människan i centrum. Medarbetarskap står för hur medarbetare hanterar sin relation till arbetsgivaren, sin egen arbetsuppgift, sina arbetskamrater, sin chef etcetera. Medarbetarskap är något som alltid förekommer, oavsett om det är dåligt eller bra. Att se medarbetarskapet som en relation innebär att det finns en stark anknytning till etik. Etik handlar om hur vi ska förhålla oss till varandra i en gemenskap, men också om hur vi bör agera för att uppnå ett gott syfte till exempel förbättra en verksamhet.
Inom stora delar av den akademiska världen har sedan länge föreställningen om den ”objektiva kunskapen och sanningen” odlats. För egen del är jag mer intresserad av ”subjektet” d.v.s. vem som ska ta till sig och bearbeta kunskapen. ( I fallet med Lean production är det medarbetaren och chefen.)
Lean production är i grunden ett österländskt tänkande. Skillnaden mellan västerländskt och österländskt tänkande handlar ofta om synen på kunskap. I väst ser man ofta kunskapen som något åtskilt frikopplat och oberoende från den som studerar. I öst ser man medvetandet och kunskap som omöjliga att skilja åt, vilket ger ”subjektet” en central betydelse för kunskapsinlärning.
Lean tänkandet framhåller i sin filosofi att Lean målen ska uppnås av ”enastående människor och grupper”. Detta sker tyvärr inte av sig självt. Det räcker inte med att säga att vi ska vara kommunikativa eller coachande chefer, eller samarbetande, initiativrika, nytänkande medarbetare som ska ta till sig Lean. Medarbetare, chefer och grupper måste tränas på ett professionellt sätt för att bli enastående. Därför är det viktigt att träna medarbetarskap som en grund för att lyckas med implementeringen av Lean.
Medarbetarskap och Lean går därför hand i hand.
Eller …