pang pang – jag är på gång … första och andra kapitlet är klart. Bara 300 sidor kvar att sticka kniven i.
Så  skrev jag på bloggen den 8 maj 2010.
Det ger perspektiv.
Och nu håller jag på med första och andra kapitlet igen, i februari 2012.
Det känns som femtioelfte gången.
Men, jag tror inte att jag är ensam. Just första och kanske andra kapitlet brukar inte bli så bra. Man har inte riktigt skrivit in sig, så att säga. Ett råd jag fick en gång från en ”förstå sig påare” var: Stryk alltid början av boken och skriv om eller börja handlingen lite längre fram. Om det var ett gott råd vet jag inte. Hur som helst kämpar jag nu igen med första och andra kapitlet. Men den här gången håller jag en erfaren redaktör i handen, så jag har fullt förtroende. Det blir bra till slut, boken ska ju ut den 24 maj. Då har det nästan gått exakt två år sedan jag satte fingrarna på tangenterna och lät en man från Oman skjuta en granat, rakt in i ett skyltfönstret, till en konst – och antikvitetsaffär på Östermalm i den Kungliga huvudstaden.
Kul är det att skriva, inte alls som Kerstin Ekman skrev någonstans: att man som författare är som en galärslav, ror och ror.
Hur som helst efter nästan två års rodd börjar jag skönja konturerna av land.

Örjan Larsson är mannen som ledde bygget av Citytunneln och underskred budgeten med 1 miljard. Att bygga fungerande arbetslag var en av framgångs-kriterierna. Lag där medarbetarna kunde samarbeta, hade tydliga mål, korta beslutsvägar och mycket eget mandat att handla. Allt detta kunde jag läsa om i en bilaga till SvD som något revolutionerande.
?
Är det inte så Du brukar göra som chef?
Se till att arbetslagen vet vilken uppgift de har, känner varandras svagheter och styrkor, kan kommunicera, har bra och effektiva rutiner, tydliga mål, fördelar arbetet utifrån kompetens och skicklighet etcetera.
Jag trodde det var grundkursen för alla chefer.

Eller …

Läste i Manpowers undersökning Work Life att 64 % av de svenska cheferna gapskrattar tillsammans med sina medarbetare jämfört med Norges chefer som hamnar på 59 %.
En % av norrmännen hade även hamnat i slagsmål med sin chef, något svenskarna undvikit.

”Vi tar fighten.” Var det inte det en fackföreningsslogan en gång i tiden.
Hur som helst, det syns uppenbart inte i statistiken.

Eller …

Nedanstående kom över mailen till mig. Värt att fundera över.
Eller …

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-talet, 50-talet och 60-talet inte ha överlevt.
Våra sängar var målade med blybaserad färg.
Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.
Vi drack vatten från trädgårdsslangen.
Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.
Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.
Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.
Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen – ingen hade mobiltelefon.
Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar – i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.
Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!
Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor! Inga andra kunde få skulden – bara vi själva.
Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.
Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.
Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.
Vi fick äta jordnötter. Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen. Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel. Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag.
Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.

Tryck föder mottryck. Detta kan lätt demonstreras genom att du ber en person hålla upp handflatan framför sig. Sedan trycker bestämt med din handflata mot den andres handflata. Nio av tio gånger svarar den andra personen genom att trycka tillbaka, fast du bara bad denne hålla upp handen. Och ju hårdare du trycker desto hårdare mottryck får du tillbaka.
Det är samma sak på jobbet med arbetsuppgifter. Du vill att en person ska utföra en arbetsuppgift på ett visst sätt och trycker på. Mottrycket växer i samma takt som du trycker på.
Mottryck kan även finnas inom oss själva. Kanske är jag där själv just nu. Min debutdeckare är mer eller mindre klar. Och jag har börjat tänka på nästa bok: Vad ska den handla om? Och ju hårdare och mer jag tänker, desto hårdare trycker tystnaden och tomheten tillbaka. Jag tror att knuten kommer att lösa sig först när jag släpper tanken på en andra deckare.
För dig som chef tror jag också att det handlar om att våga släppa. Först då kommer medarbetarna att börja ta ett större personligt ansvar.

Eller …

Någon gång kan man väl få vara pisst off, frossa i sin egen bitterhet och säga vad man tycker rakt ut utan att tänka alls.
Tack! Det var snällt.
Då öser jag på.

För cirka två år sedan skrev jag en bok – Utmärkt Äldreomsorg - tillsammans med en kollega. Boken var en fallstudie/rapport om ett kommunalt äldreboende, Lillekärr, som fått utmärkelserna:

• Sveriges Bästa Arbetsplats
• Sveriges Friskaste Arbetsplats
• Stora Arbetsmiljöpriset
• Göteborgs Stad Kvalitetsutmärkelse.

Min tro som delförfattare av boken var att Lillekärrs arbetssätt borde vara intressant för andra både kommunala och privata chefer inom äldreomsorgen. Att studera och försöka lära sig något av en annan verksamhet som uppenbart, med hänsyn till alla utmärkelser, gjort någonting bra. I näringslivet kallas det benchmarking – att studera en annan verksamhet som har gjort det bättre än vi själva och ha klokheten att ta till sig och anpassa sin egen verksamhet så att den blir bättre.
När boken släpptes på Gothia Förlag, ett förlag som är inriktat mot vård och omsorg, och vi på deras hemsida lade ut oss som föreläsare och inspiratörer var vår tro att vi skulle få det hett om öronen. Media gjorde under tiden det ena efter det andra reportaget om dåliga förhållanden inom äldreomsorgen. Intresset borde verkligen finnas att få ta del av ett gott exempel och lyssna på några personer som försökt förstå vilka framgångs faktorerna var för en lyckad äldreomsorg.
INGEN, absolut ingen som arbetar i eller har intressen i äldreomsorgen har hört av sig under två år. Inte minsta lilla telefonsamtal. INTRESSE NOLL.
Det gör mig pisst off på er chefer inom äldreomsorgen.
Och det gäller er journalister också som nästan dagligen rapporterar om missförhållanden inom äldreomsorgen. Varför inte skriva om ett gott exempel någon enstaka gång även om det inte säljer lösnummer.

Så, nu känns det mycket bättre.

En process
Arbetet med att utveckla en ledningsgrupp är ett förlopp – en process. En process innebär att det inte finns en enda given lösning, inte heller ett givet förlopp som helt kan förutses genom att A, blir B och B blir C och så vidare.
Varje individ i (särskilt en nybildad) ledningsgrupp påverkar och blir själva påverkade i ett ömsesidigt växelspel. I början präglas arbetet av osäkerhet, oklara normer, människor som vill vara till lags och en ytlig kommunikation. Med ett artigt leende på läpparna försöker medlemmarna orientera sig i gruppen utan att ta några större personliga risker. De iakttar varandra. Driver andra sin linje hårt? Ligger de lågt? Bjuder de in till diskussion? Är framtoningen inställsam, maktorienterad eller ödmjuk? De registrerar och blir själva registrerade.

Tankar tar tid
Diskussionen om ledningsgruppens syfte och mål tar ofta betydligt längre tid än man tror. Den har även en tendens att bli ganska filosofisk. Därför ”smiter” många ledningsgrupper allt för snabbt över den diskussionen. De vill på ett resultatorienterat sätt kunna bocka av aktiviteter och gå vidare. Tyvärr för det med sig att de gång efter gång tvingas återkomma till grundfrågan: Varför finns den här ledningsgruppen till?

Inre och yttre arbete
Blanda inte ihop ledningsgruppens inre och yttre arbete. Exempel på yttre frågor kan vara:
Vilka är verksamhetens framgångsfaktorer? Är organisationen tillräckligt flexibel för att kunna möta nya krav? Är vår affärsmodell konkurrenskraftig?
Exempel på inre frågor kan vara:
Vilka frågor ska den här gruppen arbeta med? Hur fattar vi beslut? Vilka mandat har medlemmarna?
Erfarenheten visar att det är väldigt lätt att tappa kursen och börja prata om viktiga verksamhetsfrågor utan att först ställa sig den grundläggande frågan: Vilka frågor ska den här gruppen arbeta med?

Lär känna varandra
Lägg tid på att lära känna varandra i ledningsgruppen. Det minskar risken för blockeringar och en ytlig kommunikation.

Magi
När det gäller utveckling av ledninggrupper kan vi förklara en hel del genom gruppdynamiska teorier men inte allt. Plötsligt sker det en utveckling i gruppen utan att vi riktigt kan sätta fingret på hur det har gått till. Arkitekter pratar ibland om ”kvalitet utan namn”, ett slags omätbara värden som uppstått i fastigheten när alla delar harmoniserar på ett nästan magiskt sätt. Arbetet med ledningsgrupper är något liknande, nästan som magi.
Men en viss lagbunden systematik finns dock för att utveckla ledningsgruppen.
En bra ”husgrund” är lagd när:

• Alla vet varför ledningsgruppen finns till.
• Alla har tagit ansvar för sitt personliga engagemang.
• Alla har lärt känna varandra på ett något djupare plan.

Varför ska man arbeta strukturerat med att utveckla ledningsgruppen?

Sunt förnuft
Utvecklas förtroendet mellan människor i ledningsgruppen vågar de vara mer öppna och raka i sin kommunikation. Frågor om relationer, mål, arbetssätt och spelregler hanteras då på ett rakt och vuxet sätt. Samhörigheten stärks och samarbetet ökar märkbart.

Forskning
Många forskare till exempel Yalom (1975), Belbin (1993) menar att en arbetsgrupps utveckling kan påskyndas med en väl fungerande struktur som lotsar gruppen genom olika faser på ett snabbare och lindrigare sätt än om en sådan saknas. Att dela den uppfattningen är lätt: Vem har inte suttit i en grupp och önskat att någon annan ska kliva fram och strukturera upp det hela så det blir lite ordning.

Linking pin
Medlemmarna i en ledningsgrupp har i sin tur ofta en egen ledningsgrupp eller arbetsgrupp som de tillhör. De blir därför länkar och kulturbärare mellan de olika grupperna. Genom att utveckla ett gemensamt arbetssätt och språk i hela organisationen skapas en känsla av sammanhang och helhet.

Vad är viktigt att arbeta med?
Tre centrala områden som hela tiden återkommer i ledningsgruppens mänskliga samspelsprocess är:

• Ordning och struktur.
• Relationer till andra.
• Makt och inflytande.

Fördelar med en utveckla en ledningsgrupp

• De får jobbet gjort: En välfungerande, välmotiverad ledningsgrupp med tydliga mål och överenskomna arbetsformer ger snabbhet, flexibilitet och sparar organisationen mängder av tid och pengar.
• De tar ansvar: Grupputvecklingsprocessen skapar ett ömsesidigt förtroende och ansvarstagande.
• De hanterar förändring: I ledningsgruppen finns en trygghet som gör det lättare för medlemmarna att ställa om och hantera nya förutsättningar.
• De bryter ned gränser: Utvecklade ledningsgrupper spänner över individuella intressen, avdelningar, hierarkier, andra företag och organisationer. En tränad ledningsgrupp blir en katalysator för samspel och samarbete.
• De stärker företaget/organisationen: En utvecklad ledningsgrupp skapar en vana att kommunicera, ta ansvar och visa handlingskraft. Det blir roligare att arbeta med idéutbyte och diskussion. Arbetsklimatet blir informellt, avslappnat och roligt.

”På ett vis är grupper för organisationer vad elden
var för våra förfäder, om de förstås och används rätt, utgör de
anmärkningsvärt kraftfulla och flexibla verktyg; om de missförstås
eller används felaktigt blir de destruktiva krafter. Likt elden
kan grupper skapas och uppstå spontant och i likhet med elden
är de farligast när de ignoreras.”
L N Jewell och H J Reitz

Såg en artikel som handlade om dåliga och bra julhelger.
De dåliga helgerna var de där jul och nyårsdagarna inföll på en lördag och söndag.
De bra julhelgerna i sin tur var då man slapp gå till jobbet eftersom helgdagarna inföll på vardagar.
Reflekterar över om det är på sin plats att dra några slutsatser om medarbetarskap.
Kanske är det för långsökt?

Eller …

Vad är ditt Nyårslöfte?
Mitt?
Jo, jag ska stoppa huvudet oftare i tigerns gap.

Och som en påminnelse, en klassiker …
Om jag fick leva om mitt liv igen Jag skulle våga göra fler misstag nästa gång. Jag skulle slappna av och ta det lugnt. Jag skulle vara tokigare än jag varit i det här livet. Jag skulle ta färre saker på allvar. Jag skulle ta fler chanser. Jag skulle bestiga fler berg och simma i fler floder. Jag skulle äta mer glass och mindre bönor. Jag kanske skulle ha fler verkliga problem, men färre inbillade. För jag är en av dem som lever förnuftigt och klokt timme efter timme, dag efter dag. Visst har jag haft mina ögonblick, men om jag fick leva om igen, skulle jag ha fler. Jag skulle faktiskt försöka att inte ha annat än ögonblick, det ena efter det andra, istället för att planera så många år i förväg, varje dag. Jag är en av de människor som aldrig åker någonstans utan att ta med termometer, varmvattenflaska, regnrock och fallskärm.Om jag fick leva om mitt liv igen, skulle jag resa med mindre packning. Jag skulle börja gå barfota tidigare på våren och fortsätta till senare på hösten. Jag skulle dansa mer. Jag skulle åka fler karuseller. Jag skulle plocka fler tusenskönor.
Nadine Stair, 85 år.
(Flera andra har också påstått sig ha skrivit detta. Så vem vet …)

Hur som helst, lyckat till och ett GOTT NYTT ÅR