Någon gång kan man väl få vara pisst off, frossa i sin egen bitterhet och säga vad man tycker rakt ut utan att tänka alls.
Tack! Det var snällt.
Då öser jag på.
För cirka två år sedan skrev jag en bok – Utmärkt Äldreomsorg - tillsammans med en kollega. Boken var en fallstudie/rapport om ett kommunalt äldreboende, Lillekärr, som fått utmärkelserna:
- Sveriges Bästa Arbetsplats
- Sveriges Friskaste Arbetsplats
- Stora Arbetsmiljöpriset
- Göteborgs Stad Kvalitetsutmärkelse.
Min tro som delförfattare av boken var att Lillekärrs arbetssätt borde vara intressant för andra både kommunala och privata chefer inom äldreomsorgen. Att studera och försöka lära sig något av en annan verksamhet som uppenbart, med hänsyn till alla utmärkelser, gjort någonting bra. I näringslivet kallas det benchmarking – att studera en annan verksamhet som har gjort det bättre än vi själva och ha klokheten att ta till sig och anpassa sin egen verksamhet så att den blir bättre.
När boken släpptes på Gothia Förlag, ett förlag som är inriktat mot vård och omsorg, och vi på deras hemsida lade ut oss som föreläsare och inspiratörer var vår tro att vi skulle få det hett om öronen. Media gjorde under tiden det ena efter det andra reportaget om dåliga förhållanden inom äldreomsorgen. Intresset borde verkligen finnas att få ta del av ett gott exempel och lyssna på några personer som försökt förstå vilka framgångs faktorerna var för en lyckad äldreomsorg.
INGEN, absolut ingen som arbetar i eller har intressen i äldreomsorgen har hört av sig under två år. Inte minsta lilla telefonsamtal. INTRESSE NOLL.
Det gör mig pisst off på er chefer inom äldreomsorgen.
Och det gäller er journalister också som nästan dagligen rapporterar om missförhållanden inom äldreomsorgen. Varför inte skriva om ett gott exempel någon enstaka gång även om det inte säljer lösnummer.
Så, nu känns det mycket bättre.