Christer Ackerman

Utgivningsdatum är satt. Den 24 maj 2012 kommer den, kriminalromanen B.5. Om den nu slutligen kommer att få heta så. Förlaget har frågat om titeln är helig för mig. Kanske har de tänkt sig något annat. Men då ska det vara något i hästväg för jag gillar B.5 eftersom alla andra deckare heter: ”Döden klev av tåget”, ”Snart är du död”, Mord på midsommar”, ”Män som slår kvinnor” och likande. För mig blir B.5 ett mysterium i sig själv: Vad fan är B.5 för något? Och den som läser får se.
Hur som helst så har nu arbetet med redaktören börjat. Första läxan blev: Skriv om inledningen så att du inte skrämmer bort läsaren från början. Gör läsaren nyfiken inte rädd. (Och jag som trodde att det skulle vara pang på rödbetan redan från början. Man lär sig.)
Hur som helst så satt jag då där på annandags jul och skulle redigera mig själv och för att göra det ännu svårare skulle jag använda words spårningsprogram så redaktören och jag kan se vad jag ändrar. Detta innebär att texten jag skriver om blir röd och att den text jag tar bort kommer upp i små käcka rutor i marginalen bredvid.
Det gick inte alls bra. Det var svårt att hålla koll på tekniken och försöka ”flöda” på en gång. Kreativiteten kom så att säga i skuggan av rutor och röda texter.
(Och inte sitter jag heller i någon liten röd stuga vid havet och skriver.)
Nåväl efter en dag gick det bättre, men då var jag trött på att harva med inledningen så jag skickade över det nya jag presterat till redaktören. Antagligen får jag bakläxa igen. Jag är beredd, det är inga problem. Nu har jag bearbetat tekniken och börjar kunna slappna av trots röd text och rutor mitt i alla scener. Kanske kommer till och med flödet tillbaka.
Den som lever får se.

Årets pristagare har förändrat vår syn på universum, säger Lars Brink, professor och medlem av Nobelkommittén för fysik. Nobelpristagarna i fysik har tagit fram mätmetoder som gör att vi kan följa universums accelererande expansion. Man har länge vetat att universum expanderar, men det är först under de senaste tjugo åren som tekniken gjort det möjligt för årets pristagare att upptäcka att expansionen accelererar. Genom att kunna fotografera 100-tusentals galaxer på samma gång kan man studera fenomenet supernovor, vars ljusstyrkor avslöjar hur mycket materia det finns i galaxen.

Enkelt uttryckt visar den nya upptäckten att det måste finnas en bortstötande kraft i universum. Ännu känner vi inte arten av eller egenskaperna hos denna kraft, som går under namnet ”mörk energi”, men den sysselsätter nu kosmologerna intensivt.
Och just nu är de alla ganska överens om universums framtid: mörkret kommer att sänka sig, och det kommer bara att finnas döda stjärnor och svarta hål kvar.

För mig blir hela det här resonemanget väldigt abstrakt när slutklämmen är att allt det här ska ske om flera hundra miljoner miljarder år.

Tankarna är inte heller nya om jag förstått det hela rätt … astronomen Edwin Hubble, upptäckte redan 1929 univerums utvidgning. Einstein var också på banan med sin bortstötande kraft kallad ”den kosmologiska konstanten”. Men han ansåg att vårt universum är statiskt och alltså varken drar sig samman eller utvidgas. I och med Hubbles upptäckt tog han dock bort konstanten från ekvationerna i relativitetsteorin och kallade själv uppfinnandet av den kosmologiska konstanten för sitt livs största misstag, men nu är den uppenbart på väg in i astronomin igen – tack vare påvisandet av det accelererande universum med hjälp av nya tekniker.

Det är här någonstans min hjärna går i spinn och jag börjar tänka på medarbetarskap.
För det första:
Vilken nytta skulle vi ha idag av att veta vad som händer om flera hundra miljoner miljarder år? Jag har för mig att det fanns någon paragraf i kriterierna för Nobelpriset som handlade om just  - Nytta för mänskligheten.
För det andra:
Är det inte högst troligt att vi människor på den mycket långa vägen som flera hundra miljoner miljarder år utgör med stor säkerhet kommer att uppfinna nya tekniker. Tekniker som kanske ger helt andra resultat.
Det var ju inte så länge sedan det var 1929.

Medarbetarskap handlar om att säga nej ibland och inte bara följa den övriga gruppens tankar. Det gäller väl medarbetarna i Nobelkommittén för fysik  också.

Eller …

Nu har jag bloggat några år. Första gången jag fick ett större antal besökande på min sida var i samband med Lucia. De kom dit på grund av att jag lagt ut en dikt ur min byrålåda om just Lucia. Jag häpnade. Min sida besöktes av 800 personer på grund av en dikt!?
Nu har jag vant mig. Varje år runt Lucia, nyår och midsommar vaknar poeten i det svenska folket. Min sida visar topp-resultat  i antalet besökare. Jag har sagt det förut: Det inger hopp. Vi har alla en Tranströmer inom oss som vill ut. Till och med i värsta shoppingtider.

Och med det sagt så ska jag våga lägga ut Luciadikt,version 10. Det är ju så att skriva en dikt. Man blir aldrig riktigt klar … men roligt är det. Eller rättare sagt skönt. Att skriva poesi, oavsett resultatet, ger kontakt med ett nytt rum inom sig. Ett vackert rum. Kanske är det där, i det rummet, poeten blir till.

Lucia
Ibland kan mörkret stråla
av förväntningarnas eld
tänd i barnaögon

Hand i hand hoppar vi krumsprång
över nattens mur
går på månhavets gnistrande botten
mot önskningarnas land

Det är tyst i kvarteret
de flesta sover fortfarande
i vaggan av ett blekblått skimmer
när Lucia sakta svävar fram
mot dagislampans bleka pistill

I dörren står en fröken
med månvävd silverlinning i sitt hår

Världen strålar för en stund
av förväntningarnas eld
tänd i barnaögon

Den långa vägen … först en idé, sedan skriva, sudda och skriva igen och sakta men säkert fylls sida efter sida. Sedan börja redigeringen och så efter … fan och hans mormor är det dags att ge sig ut i offentligheten och söka efter ett förlag  … och plötsligt händer det. Mitt manus B.5 blev antaget.
Men tro inte att det är klart då och man kan luta sig bakåt.
Idag fick jag en utgivningsmanual från förlaget.
Det är många steg kvar som du kan följa med på.
1. Möte med produktionsledaren . Hon som ska hålla i alla trådarna.
2. Arbete med förlagets redaktör. Hon heter Marianne Alstermark och sägs vara jätteskicklig.
3. Marknadsmöte.
4. Formgivning av omslag.
5. Hemsida och webb. Jag ska få en egen författarsida. Naturligtvis ska jag koppla ihop den med denna sida på något sätt.
6. Insäljningsmöte
7. Korrekturläsning
8. Sättning
9. Tryck
10. E- Bokskonvertering:
11. Pressmeddelande:
12. Böckerna levereras från tryckeriet.
13. Utgivning
15. Fortsatt marknadsbearbetning

Nu rullar det på som sagt och om allt klaffar kommer kriminalromanen B.5 ut i maj 2012.
Sommarläsning alltså.

Vad den handlar om?
Om en ärrad man, en svensk polis, med ett förflutet inom Främlingslegionen och kriget i Rwanda.

”Jag är en produkt som säljer min tid”, sa en chef till mig på en kurs.
För mig betyder det följande: Om jag ser mig själv som en produkt på marknaden som säljer min tid så dyrt som möjligt istället för att göra det som betyder något för mig spenderar jag tid med att jobba för konsumtion.
Kanske är det inte så underligt att många av oss känner sig vilsna och hjälplösa.

Eller …